emmanila

Nu har det gått två veckor sedan jag började med mina nya mediciner, Citalopram Sandoz. Jag började med 10 mg och fick väldigt jobbiga biverkningar som illamående, nervositet, spirade i kroppen, torr i munnen, svag i kroppen osv. Jag blev väldigt orolig när jag skulle trappa upp till 20 mg men det gick hur bra som helst efter jag pratat med min läkare.

Den första veckan var fruktansvärt jobbig och jag bodde hos pappa för att underlätta lite för både mig och min pojkvän. Det var verkligen en trygghet att bo hos pappa, han är min klippa!

Jag är så oerhört tacksam för all hjälp jag fått av min kurator Sofia, min läkare Helene, Pappa, Mamma, bror, syster, min pojkvän och mina vänner. Jag VET nu att jag klarar detta, det är inte helt hundra än och det går mycket upp och ner men det kommer bli bra snart! :)

Jag är tillbaka till skolan också efter två veckor och det känns superbra!

/ Emma

Jag har mått bra i nästan 3 veckor men i fredags var ångesten tillbaka - starkare än någonsin.

Jag tänker hela tiden att det ska gå över och att det inte är något farligt, ett Berra står i dörren och vill komma in, och det är klart att han får det! Det är okej att må dåligt eller hur?

Men man vill inte visa hur dåligt man faktiskt mår för att det påverkar ju alla omkring och jag vill ju att alla ska må bra.

Igår berättade min kurator för mig att jag antagligen inte bara har problem med ångest utan också stress och depression. FYFAN säger jag bara, FYFAN FYFAN FYFAN!!! Jag vill bara må bra, det känns inte så mycket begärt?

Men jag har väl alla symptom som går: Hjärtklappning, svårt att koncentrera mig, hör inte, ser inte, svettningar, trött, orklös, darrningar, yr... Ja listan kan bli lång.

Det är svårt att acceptera men nu ska detta ta slut och jag ska bli frisk. Det är en lång väg att gå, men nu är det nog. Jag vill ha livsglädjen tillbaka och njuta av livet. Jag måste börja tänka på mig.